År 1910 höjdes skatten på whisky till 15 shilling per gallon. Höjningen var tänkt att ge mer pengar i statskassan, men konsumtionen minska kraft då priset på whisky blev för högt. Destillericheferna riktade nu in sig på exportmarknaden istället.
Immature Spirit Act kom 1915 och innebar att spriten var tvungen att lagras minst 2 år på ekfat för att få kallas whisky. Lagen hade inget att göra med att man ville att en bättre whisky skulle komma ut på marknaden utan var ett sätt att för att minska tillgången till sprittillgången och begränsa konsumtionen som på vissa ställen var väldigt hög. Året efter ändrades lagringstiden till minst 3 år, en lagringstid som gäller än idag.

White Horse Whisky

Första världskriget
Under åren 1917 till 1919 stod all whiskyproduktion i skottland still på grund av att regeringen begränsade all användning av säd behövdes inom livsmedelsindustrin. Högsta tillåtna alkoholhalten på whisky sänktes från 60 % till 37,2 %, graindestillerierna drabbades dock inte då den alkoholstarka spriten användes som flygbränsle.

Efter kriget när destillericheferna var beredda att starta upp destillationen med full kraft hade nykterhetsrörelsen i USA blivit stor, så stor att den 1920 lyckades driva genom ett spritförbud. Även i Storbritannien hade nykterhetsrörelsen vuxit och blivit så pass stor att de lyckades driva fram en folkomröstning december 1920, som de dock förlorade. Men USA var inte utan whisky under förbudstiden, hos läkaren kunde man få både Laphroaig och Blendedwhisky “White Horse” utskrivet som medicin
Men det var mer än nykterhetsrörelsen som satte käppar i hjulet för whiskyindustrin. Generalstrejken 1926, Wall streets börskrasch 1929 och depressionen i början av 1930-talet fick många destillerier att lägga ner sin produktion. Som ett exempel så var det under en tid i början av 1930-talet endast åtta destillerier i produktion i hela skottland.
1934 inträffade högkonjunkturen i Storbritannien och året innan hade president Franklin Delano Roosevelt rivet upp alkoholförbudet i USA. Destillerierna startades nu upp igen.

Andra världskriget
Under andra världskriget början så var whiskyindustrin fortfarande igång då det var en viktig exportvara till USA. Men ju längre in i kriget desto dyrare blev whiskyn då skatten höjdes och hela 67 procent av priset på en flaska whisky var skatt.

1943 kom beskedet att whiskyproduktionen än en gång skulle upphöra då man skulle använda spannmålet till livsmedelsförsörjningen. 1944 börjande man förutse en seger i kriget och man tillät spannmålsleveranser till whiskyindustrin igen. Vid krigsslutet 1945 startades omedelbart 30 maltdestillerier som lagts i malpåse 2 år tidigare och 9000 ton korn gick direkt till whiskyindustrin. En order som kom från premiärministern och whiskyälskaren Winston Churchill. Han menade att den skotska whiskyn var en av landets förnämsta och viktigaste exportprodukter.

Whiskyboom
Whiskybranschen fick ett stort uppsving under 1950-talet. Det exporterades så mycket whisky att de destillerier som var i körbartskick inte räckte till för att möta den växande efterfrågan.
Äldre destillerier renoverades och sattes i produktion, andra utökades med nya pannor, mashtun och washbacks. Det byggdes även nya destillerier som till exempel The Tormore och Glen Keith. I slutet av detta årtiondet upplevde den skotska whiskybranschen den största whiskyboomen på 60 år. Den var nu som maltwhiskyn slog genom på allvar utanför skotlands gränser. Detta var till stor del de två familjerna Grant´s förtjänst. Det var nämligen deras destillerier Glenfiddich och Glen Grant som skeppade ut buteljerad singlemalt.
I strävan att skydda den inhemska spritindustrin stiftades det en lag i USA som förbjöd import av skotsk whisky som var yngre än fyra år.
På 1960-talet slogs många destilleribolag till större koncernbolag, detta för att möta de ständiga skattehöjningarna. Det var även nu som många internationella spritbolag började intressera sig för whiskymarknaden och dess förtjänstmöjligheter. Nya destillerier byggdes och andra restaurerades, främst för att kunna förse blendedindustrin med maltwhisky. Under mitten av 60-talet byggdes även nya graindestillerier och produktionen av grainwhiskyn uppgick år 1966 till 400 miljoner liter, att jämföras med single maltwhiskyn som ökade från 72 till 230 miljoner liter per år mellan 1960-1966.
1973 införde mervärdesskatt vilket i Storbritannien innebar att den skotska whiskyn blev dyrare. Vilket i sin tur ledde till högljudda protester från whiskybranschens företrädare som lyckades (om än marginellt) att sänka alkoholskatten. Men det tog 10 år för att den verklige tillbakagången skulle noteras då Distillers Company Limited stängde 11 destillerier, detta samtidigt som många andra lades i malpåse. En av anledningarna till detta var att det var populärt att dricka cocktails som blandades av ofärgad sprit som Gin, Vodka och ljus rom.
Vid slutet av 1980-talet började whiskyaffärerna komma igång igen men slogs snabbt ner igen av den allmänna lågkonjunkturen. 1993 stängde United Destillers fyra av sina destillerier.
Under mitten av 1990-talet blev single malt lite av en innedryck och blev populärt runt om världen. Både mängden av whisky på export och antalet “whiskyturister” ökade, många destillerier byggde eller utveckla sina besökscentra. 1998 skapade whiskyindustrin cirka 60 000 arbetstillfällen i Storbritannien.