Vem eller var whisky tillverkades först har man än idag inget exakt svar på. Konsten att destillera var ursprungligen en del av den egyptiska alkemin. Destillerikonsten spreds österut. Det är känt att det i Indien destillerades Arrak omkring 800 år före Kristus.

Först 800 senare när tryckta handlingar blev allt vanligare fick romarna kännedom om den egyptiska alkemin. Hågen för alkemi spred sig inom det romerska riket och kejsare Diocletianus bestämde år 296 att alla dokument om alkemi skulle brännas. Experimenterandet med alkemi fortsatte dock, främst bland de lärda i Alexandria. Från grekerna som förbättrade de alkemiska metoderna spred det sig vidare till araberna som genom sina korståg förde destilleringskunskapen vidare till Europa.
Araberna hade använt destilleringskunskaperna bland annat för att framställa parfym, och det var tack vare parfymdestilleringen som destilleringsmetoden också börjades användas för att tillverka medicinaldrycker. Först skedde detta under 1200-talet då man destillera vin och så småningom även kornmäsk. Att destillera fram alkohol var en stor brandrisk då man bara använde sig av luftkylning och hade en öppen eld som värmekälla till de läckande pannorna.
Uisge beatha [ishke ba'ha], gaeliska för livets vatten, har druckits i Skottland sedan minst 500 år tillbaka. Hur destilleringskonsten kom dit är ännu oklart. Det finns två teorier, en är att destilleringskonsten kom till Skottland med kristna missionärer direkt från det europeiska fastlandet. Den andra teorin är att det kom till Skottland från Irland. Anledningen till att man inte vet bestämt hur det kom till Skottland beror på att Skottlands invecklade historia ännu till stor del är dunkel.
Den äldsta bevarade officiella dokumentationen om att whisky har tillverkats i Skottland är en uppgift ur en skotsk skattelängd från 1 juni 1494 där det talas då “åtta boll” (cirka 1200 kilo) malt såldes från det kungliga förrådet till tiggarmunken John Cor.

Et per liberacionem factam fratri Johanni Cor per perceptum compotorum rotulatoris, ut asserit, de mandato domini regis ad faciendum aquavite infra hoc compotum viij bolle brasii

- Lord High Treasurer’s Accounts vol 1, p. 176

Destilleringsaparaterna (kittelpannorna) utvecklades och förbättrades genom åren och den viktigaste förbättringen vad att man började kula ned destilleringspannornas avtappningsrör i vattenfyllda träkar. En annan viktigt upptäckt var att om man byggde pannorna päronformade så fick man en renare sprit, då de orena oljorna kondenserade i pannhuvudet och rann tillbaka ner i mäsken. Detta gjorde att spriten kom att smaka bättre vilket i sin tur ledde till att en snabbt ökad popularitet till användning av spriten till annat än strikt medicinskt bruk.
Att destillera blev så populärt att det skotska parlamentet år 1579 tvingades förbjuda all destillering för ett år framåt för alla utom adeln som fortfarande fick bränna för husbehov. Anledningen var att det några år av missväxt gjort att brödsäd hade blivit en bristvara.
En av de första skriftliga referenserna till uttrycket “uiskie” omnämns år 1618 i en bouppteckning efter en godsherre i högländerna.

everie pynt of aquavytie or strong watteris sold within the country

År 1644 instiftar det skotska parlamentet den första alkoholskattelagstiftningen, som innebär att det blir skatt på “starkt vatten”. 2 shilling och 8 pence skulle betalas på varje skotsk pint (cirka 1,5 liter). Skatten skulle användas för att in pengar till de kungliga trupperna. Vid denna tid hade det gaeliska uttrycket uisge beatha förvanskats till bara “usky” eller “wusky”.
Skatten reducerades dock kort efter att Oliver Cromwell infört republik 1648. När Cromwell dog 1660 införde Charles II monarki igen och slopade skatten helt. Dock valde myndigheterna att införa skatten på nytt under 1690-talet.
Tack vare att spriten börjades beskattas så kan man i det skotska parlamentets författningssamling från 1690 läsa om det lilla gårdsdestilleriet Ferintosh. Detta är första gången ett destilleri nämns vid namn i skrift.